Om oss

En tom ytas tillblivelse

Det finns en fras som har varit en följeslagare i Dodekas poetiska arbete: Än finns det tomma ytor. Den fungerar som en trygg plats för tankarna att återvända till. En sådan plats är mycket värdefull när inspirationen lyser bländande starkt med sin frånvaro.

I anteckningar från tidigt 1980-tal hittar vi några ledtrådar till frasens ursprung. Och hur den blev en del av Dodekas vokabulär. Ja, förresten, trådar. Vi talar inte om ett nystan med röda trådar. Snarare en härva av snören, garn och fibrer i ett spretigt nätverk av inspiration och association.

Bland noteringar och hugskott

Stockholmspoeten Ulf Bergqvist trodde som ung att man skrev dikter för att göra det begripliga komplicerat. Som äldre trodde han motsatsen. Sin dikt ”Press” inledde han
”
Åter ett vacuum
Åter en rymd att fylla
Åter ytor som inte beträtts
En möjlighet för fortsatt aktivitet
i fält som är öppna
”

Westerlund och Axling satt 1977 vid ett köksbord med en varm tekanna och ett paket öppnat mördegskex. De diskuterade Bergqvists dikt. Plötsligt sade Westerlund:
”Än finns det tomma ytor”.

Frasen började som en intressant ordkombination och övergick raskt till att vara en följeslagare genom ordelivet. ”Än finns det tomma ytor.” Så mycket symbolik det ryms i den frasen. Den är som en generator: fler och fler tolkningar som till slut reproducerar sig själva. En tom yta; något nytt, oprövat, outforskat. En vit fläck på kartan är en möjlighet, en chans. Men kan man skapa tomma ytor och vita fläckar?

Björner Torsson skrev i sin diktsamling ”Tingens natur”: ”Ejderhonan undantränger med sin kropp kanske en eller två liter av det salta vattnet, till en grop i vilken hon vilar”.

Ejderhonan skapade alltså en brist på vatten och fyllde den genast med sin kropp. Gropen, en tom yta? Javisst, en tredimensionell yta. Tom? Det är just det som är frågan. Gropen är ju uppenbarligen inte tom speciellt länge, eftersom hon omgående fyllde den med sig själv, men hur var den i skapelseögonblicket? En nanosekund med tomhet. Hmm, det går kanske inte att skapa tomma ytor, än mindre att tillverka dem för beständighet.

Som sagt, frasen hade en inspirerande verkan, till exempel:

• Än finns det tomma ytor
  väntande på något meningsfullt
  
  
• Vi skulle dokumentera våra liv
  men det oskrivna bladet har gulnat
  
  
• Än finns det nya ord
  men tanken har drunknat outnyttjad
  
  
• Vi skulle använda fina, riktiga ord
  men vi väntade
  och bläcket hann torka
  innan det blev ord
  
  
• Än finns det lediga minuter
  att erövras av minutvisaren
  men tiden som förflutit
  uppvisar stressymptom
  
  
• Vi skulle...
     Vi skulle...
       Vi skulle...
          men fick vi egentligen någonting gjort?
  
  

En tom sida fylld

Fredagen den 11 februari 1977 hittade Axling i Dagens Nyheter en alldeles tom sida. Det måste ha varit ett slags feltryck. Denna otryckta sida rev Axling ur. Längst ner skrev han ”Än finns det…”. Sedan skickade han sidan per post till Westerlund.

I ett brev med poststämpeln ”Stockholm Ban 23 februari 1977” låg den före detta tomma tidningssidan, nu fylld med spontandikter. Avsändaren var Westerlund.



Käre vän!
Sluta skryta

Försök igen, visa mig på en endaste tom yta
– som inte är inlåst som delikatess i kapitalets skafferi
– som inte är uppfylld i en kompromisslös hysteri

Ja, som inte lovar
Inte sviker och lovar igen
och kommer och går som ljuset och skymningen
utan ligger där kravlöst och trofast
i en ständig invit

Så käre vän
försök igen!
Det finns alltså tomma ytor?
Liksom att det finns ett parkettgolv
som väntar på sina stilettklackar:
Trampa på mig!

Liksom att det finns en posthög
som väntar på sina adressändringslappar:
Frankera mig!

Visst ja, parkettgolvet
Tomt som ett parkettgolv
innan någon flyttat in
Tomt som hjärtats tredje kammare
som kanske rent av inte finns
Tomt som handen på den
som kastat första stenen
Tomt som skallen på den som står på huvudet
när han har glömt bort benen
Tomt som när en ivrig
debuterar med sin första
till och med ofullbordade symfoni
Tomt därför att folk är hemma
och vilar öronen
från vardagens påtvingade potpurri

I fönstret mitt emot lyckas någon
få eld på solstickans pojke
Han brinner upp i protest
mot att ingen vågar följa hans mode
Det långt ifrån modlösa!

Nej, det finns inga tomma ytor
De har tagits ifrån oss
fyllts upp med bankpalats
parkeringshus, motorvägar, korsningsljus
stilla gråt till luftkonditioneringssus

Alla vi som tror på fyllda saker:
semlor, bussar, stora läktaren, pepparkakor
Kom hit!
Låt mig ta ett sista exempel
Hotellets bröllopssvit
som sett allt förut
men som tvingas se det om igen:
fracken, slipsen
näcken, vitsen
buketten, slitsen
Så fylld av intryck
men så tom på eget liv
Så anonym
Tomhet har en synonym:
saknad

Ständigt denna fras

Någon gång under 1978 skickade Westerlund två dikter till Axling.

Dikt 1
Än finns det tomma ytor
En ung man kommer framtill mig
och ber mig skriva ett namn
helst mitt eget
på ett stycke grå kartong

”Än finns det tomma ytor”, säger han
och räcker fram sitt stycke grå kartong

”Käre vän, jag ber dig
Inga fler namn
Det är nog med de gamla
när minnet sviker”

Dikt 2
Fråga stadsplaneraren!
Visst finns det tomma ytor
Än

Fråga psykologen!
Än finns det tomma män
Barnet i dem
har läckt ut för länge sen
och kommer aldrig igen
      - - - o - - -

Visst är de bra. Mycket bra. De klingar samspelt med klasskamraten Gunnar Johanssons ord:

Ett oskrivet blad är en möjlighet.
Ett skrivet blad är en verklighet...
   …en verklighet utan ny möjlighet.

Under den tomma ytan kryllar det

Långt senare samlade Westerlund och Axling sina poetiska ansträngningar under namnet Dodeka. Och visst, de har fyllt en del tomma ytor, men de har lämnat stora områden tomma för ytterligare tolkningar och fortsatt skapande. Så än finns det tomma ytor – i alla plan och i alla dimensioner.

_______
Dikten om den grå kartongen ingår i Dodekas bok ”Tomma ytor”,
ISBN 978-91-633-7323-7

	Upphovsskyddat © 2004 - 2026