Matemateria

Boken handlar om siffror och vad man kan göra med dem. Speciellt om man följer de spelregler som kallas matematik. För då får vi hjälp att förstå världen. Bara en sådan sak: den kastade stenen följer inte en cirkelbåge, utan en parabel.

Det abstrakta är inte något som vi reflekterar så mycket över medan vi vi går till affären eller väntar på bussen en regnig kväll i snålblåsten. Vi tar vår förmåga till abstrakt tänkande för given. Om vi ser ett gult kors på en blå bakgrund, tänker vi på Sverige. Flaggan är inte Sverige; flaggan är en symbol för Sverige. Tygstycket med det gula korset på den blå bakgrunden representerar Sverige. Vi kan inte bo på en flagga.

Det som den svenska flaggan representerar behöver inte inskränka sig till den yta av jorden som vi kallar Sverige. Flaggan kan också representera knäckebröd med kaviar, dalahäst och jämställdhet, samt en rad andra saker, företeelser och värderingar. Symboler är abstrakta. Språkets ord är symboler för företeelser i världen och fantasin.

En symbol representerar något större än sig själv: ett begrepp, en idé, en tanke. Ordet tre är en symbol för... ja, vadå? Vad är det som är gemensamt för tre bananer, tre stenar och tre tigrar? Jo, antalet i varje grupp. Och antal har människan valt att beteckna med siffror. Siffror är symboler för antal. Och i Sverige har vi valt att kalla siffran 3 för tre. Så 3 är en symbol för treheten och ordet tre är en symbol för 3.

Kanske är det så att vi idag har lättare att förstå de abstrakta världarna som matematiken beskriver. Vi är mer vana vid en virtuell verklighet, till och med i vardagen, för vi har internet.

Ett utdrag ur boken: Intellektuell njutning

Det finns en stor njutning i att lösa matematiska problem och att förstå logiken som verktyg. Nyfikenhetens belöning är lika stor för barnet som för en matematikprofessor. Och man kan fundera på matematik i ensamhet eller tillsammans med andra.

Matematiska problem ger inte den där omedelbara belöningen som socker ger. Matematik bygger upp spänningen mellan alla ”aha!” längs vägen av utmaningar, funderingar, experimenterande och förväntan ända fram till ”ha!”. Det är matematikens dramaturgi.

Vem vill undanhålla en medmänniska förtjusningen över att kunna säga ”ha! jag löste det” eller ”jag förstår nu”? Den wow-känslan har samma dignitet som att nå den högsta nivån i ett datorspel eller plats på prispallen i en tävling.