12 dikter om att bo granne
med kulturen
För att vara en god granne
måste även grannen vara god.
Granne är ett tämligen objektivt begrepp. Det är inte god. Inte heller kultur. Häri ligger många frön till sköna motsättningar. Med andra ord: bäddat för poesi.
1. Fotografiet på väggen
Så många pixlar
men bara ett motiv
2. Dikter
Vilket slarv med bokstäver
En villkorslös hantering
Var är producentansvaret?
3. Konsekvensen av konst I
Jag lämnar konstutställningen
Utanför museet samlas folk som väntat på mig
Stämningen är dämpad
Släkt och vänner ser bekymrat på mig
(Läkarna pratar sinsemellan om karantän
Psykologerna ser fram emot kommande samtal
Biologerna förnekar att evolutionen har stannat upp)
Jag försöker skapa lugn
Ingenting har hänt, säger jag
Ingen förändring efter besöket därinne
Jag är densamme
Tror jag
4. Vad får jag för pengarna?
Betala för ett säte
Vänta på ett läte
ur orkesterdiket
Betala för en färgklick
Acceptera en pigmentprick
på konstmuseet
Var finns avkastningskravet i konsten?
5. Konsekvensen av konst II
Målningens motiv och färger
vänder in och ut på mig
Jag förloras
och har inte längre samma liv
Jag har inte längre samma kalender:
Ingen dag kommer att bli likadan
Utanför museet vill jag berätta
men orden blev kvar i mitt gamla liv
Och ingen vill ändå lyssna
Bara polisen ställer frågan:
Vad hade den för ram?
6. Akvarell
Vitt skum
Blå våg
Brun göl
Vattenfärger
7. I vårt kvarter
I vårt kvarter är husen fyllda av åldringar
som går sakta nedför trapporna
och håller sig ängsligt i räcket
medan barnen springer förbi
våning efter våning utan att hålla i sig
Bland dessa hus står ett hus som är annorlunda
Konsthallen
Alla vi barn står utanför och tvekar
Åldringarna har redan varit där
och nu är det vår tur
Ska vi gå in
eller kommer konsten ut till oss?
Fri entré och lediga toaletter lockar
Men hur kommer vi att reagera?
Kommer vår uppmärksamhet
vara riktad mot ramarnas storlek och färg
eller hur ramarna är hängda?
Kommer salarnas golvmönster vara i fokus?
Eller är vi oroliga för att konstverken
ska slå rot i oss och börja växa?
Nu öppnar vi dörren
och går in
8. Muralmålaren
Jag åker till stan
för att se konstnären måla på vägg
Nu får jag se hur hon gör
Nu tar hon upp färgburken
Nu får jag se hur hon rör
Nu lyfter hon penseln
Nu får jag se hur hon penseln för
Hon vänder sig om tittar
Jag slår ned blicken
Förlåt att jag stör!
9. Koloratur
Grannen har flyttat
Konstverket är klart
Artisten har gått hem
Nu återstår ett gräl om motivets profetia
Tanken är sjuk:
Det fanns en pensel
Det fanns en duk
Under färgburkarnas lock
stiger en sång
om den endaste gång
som färgerna var fria
10. Perspektivbyte
Berättaren och konstverket:
Målaren spänner duken
och ställer den på staffliet
Han fyller paletten
med en stämd färgskala
- Jag äger en stor tomhet:
- en ofylld yta
- Endast min kant är av intresse
Med tunna penseldrag
skissar han ett motiv
Han lägger en blå grund för himlen
och gröna nyanser för gräs
- Jag känner mig i vardande
- Mina konturer reser sig
- ur den vita ytan
- Jag blir en gestalt mot bakgrunden
När målaren ska signera sin tavla
dras han mot sin vilja in i verket
Armen, överkroppen och benen
tills han blir en del av målningen
Berättaren och målaren:
Tavlan ställs ut på ett galleri
Får umgås med likasinnade
på en stor vit vägg
- Nyss målade jag i min ateljé
- och nu är jag i detta vackra landskap
- med en blå himmel
Besökarna beundrar målningarna
Blickarna värderar
Verken jämförs
- Bland dessa sällsamt gröna kullar
- kan jag vandra
- utan att bli andfådd
När en spekulant böjer sig fram
för att studera signaturen
dras han mot sin vilja in i verket
Armen, överkroppen och benen
tills han blir en del av målningen
11. Skolväskorna
När skoldagen var slut
bar vi hem våra väskor
I en väska låg det matematik
I en annan grammatik
I en tredje geografi
De väskorna var tunga
och stinna
och nötta
Lättare var väskorna med teckningar och poesi
De var väskorna vi sparat
för de sårade och trötta
12. Försök till besök
Snoriga stod vi där i hallen
Vi kom inte längre
Vi kunde inte ens få låna en toalett
Men fantisera kunde vi:
Om väggarnas tapet
ljuskronorna i taket
och golvens ekparkett
Det här är ingen värmestuga, sa en röst
Gå ut till era snöänglar
stjärntak, kälkar
och gör en skridskopiruett
Härinne
ska poetens dikter
fortsätta att polera
golvens ekparkett
En av kulturens korsreferenser
När artisten kom till staden
sattes vi på första raden
där vi såg att hans byxben
hade tvärveck efter galgen
Artisten var aldrig vår granne, men vi kom nära honom ändå.
Vi såg honom på en scen i Folkets Hus år 1976.
|
|
|
Upphovsskyddat © 2004 - 2026
|
|
